Vad tycker ni om gitarrsolon? Speciellt i lite mörkare, hårdare musik? Själv tycker jag att solon stannar av låtarna totalt och för det mesta inte passar in alls. Man lyssnar på någon övermäktig, mörk låt av t ex Behemoth och man dras in i dess värld. Plötsligt ska gitarristen visa hur duktig han är och hur snabbt han kan lira. Jahopp, och vad hade det där med låten att göra? Jag har nog aldrig hört en låt där det passar in. Kan ni motbevisa mig? Jag hoppas ni kan det. Jag vill höra en death metal-skiva helt utan solon.
Aja, det blev ett litet kort inlägg idag. En recension på Trice woven av Wolves in the throne room är på G och jag har beställt hem ett par plattor av Bloodbath som skall gås igenom.

Ha det fint!